aktuellt

artiklar

om bildterapi

länkar

om perception

existentiell

kontakt

 

 

 

 

Beröringspunkter mellan bild - och psykoterapi

 

 

"Leka i bildrummet"

 

Triaden - bilden patienten och terapeuten

Det verkliga rummet och vårt inre rum
  Vi ser inte med ögonen, men med hjärnan.
 

Tolkning

Symboler, färger, placering och riktningar

Bildterapi i grupp - och individuellt

Användningsområden

Bildterapins utveckling

Legitimation

ett urval skrifter om konst och hälsa

 

Om bildterapi

 

Bildterapi är en form av psykoterapi, där man använder bilden som uttrycks- och kommunikationsmedel. Bildens symboliska och terapeutiska värde har varit känt sedan länge. Det finns idag allt fler exempel på hur skapande och kreativitet och kan vara verkningsfullt och läkande vid kris, depression eller stress.

Här kommer ett försök att ge lite mer information om bildterapi, måleri och forskning som visar på den positiva effekten av konst och kultur för hälsa och för personlig utveckling.

Bildterapi och bildprocessen i ett fritt måleri

I bildterapi är själva målandet, hela bildprocessen och studiet av bilden, en väg till det mindre medvetna inre föreställningar. Det går att upptäcka hur de påverkar känslor och vi kan tydligare se våra handlingsmönster. Bildskapandet och bilden, som finns kvar, blir en länk mellan det inre och yttre och mellan patient och terapeut

Vi kan också arbeta enbart kommunikativt med en så kallad perceptuell process. Då går vi inte så djupt in i funderingarna runt det egna agerandet. Vi låter "ögat styra" och den nya bilden växer kanske helt enkelt fram ur en fokusering av den föregående. Vid genomgångarna pratar vi mest om bildens uppbyggnad och det vi ser: riktningar, färger, ljus och former. Det blir ett fritt målande som inte är terapi, men som kan ha en terapeutisk effekt.

"Målaren, så som jag ser honom, formar, skapar eller snarare sagt, han låter det forma sig. Han har ingen avsikt, åtminstone inte omedelbart. Det gläder honom att till det som skapas tillfoga något, det ena eller det andra, en accent till accenter, en riktning till riktningar, för att organisera, göra klarare, ordna, sovra för att framhäva, betona, försvaga, förstärka, aktivera eller dämpa. Han ordnar. Han bygger. Till att börja med ingenting annat. Han vet mycket men han vet det först efteråt." Paul Klee

 

Beröringspunkter mellan bild - och psykoterapi

I bildterapi arbetar vi med den visuella dynamiken, med rörelsen, förändringen, så som den visar sig i färger , former och riktningar i bilden. Vi arbetar då också både oformulerat och mer medvetet med motsvarande dynamik i det verkliga livet. I målandet och mottagandet av bilden stimuleras symboliseringsförmågan, när vi samtidigt arbetar med komplexa skeenden i en både estetisk och psykoterapeutisk process.

"Leka i bildrummet"

Man skulle kunna formulera det som att i bildterapin så "leker man i bildrummet" med stöd av och inom de ramar som själva terapisituationen ger. Den som skapar bilder kan vara i målandet, inom terapins trygga ramar, känna att terapeuten finns där och står ut och härbärgerar det som händer. I målandet går det att med färg, form, ljus och skuggor "sätta samman och ta isär" – utforska det totala rummet, sin värld, bilden och världen utanför. Se nya kombinationsmöjligheter. Göra nya formuleringar i bild eller ord. När något nytt kommer in trängs en del av det gamla undan, en gammal trygghet blir en förlust. Sörja! Det kan krävas ett stort mod att utnyttja en chans att skapa nya mönster, att slippa göra om det som varit jobbigt men kanske det enda man kunnat. Men i detta finns möjligheten att ladda sig själv.

När de gamla försvaren släppts och insikten om den egna personen börjar komma i behandlingen kommer också lidandet att stegras. Utvecklingen av och träningen av symboliseringsförmågan kan lindra.

Bildterapi kan hjälpa patienten att känna upplevelsen av att ha gjort något som betyder något och utveckla sina känslor och inre upplevelser. I detta ligger också ett viktigt avbördande och upplevelsen av delad mening.

Med bildens hjälp kan man kommunicera även när orden inte räcker till. Form och innehåll kan integreras och bilden blir inte bara en hjälp för känslomässig och social utveckling utan kan även vara ett stöd för kunskapsmässig utveckling.

I terapi med patienter som visar aggressivitet, gränslöshet och brist på impulskontroll är det viktigt att strukturera starkt med tydliga gränser för vad patienterna får göra i rummet, med terapeuten osv. Det är då viktigt att använda jaguppbyggande tekniker.

För en del personer med en latent psykos till exempel kan själva kladdandet med färg förstärka och utlösa symtomen. Att arbeta med bilder kan överhuvudtaget påverka mycket starkt och väcka glömda känslominnen och upplevelser. Det är viktigt att ha det i minnet samtidigt som det också är så att det kan vara väldigt skönt , avstressande och avslappnande att få ge sig hän i skapandet.

 

 

Professor Gaetano Benedetti i Basel beskriver i skriften "Den farliga kärleken – om psykoterapi vid psykoser"(Dualis ISBN 91-87852-03-9) en metod där han aktivt tonar in i patientens skapande med egna bilder som terapeut. Han menar att "genom den livsbejakande kraften i terapeuten – terapeutens vilja att positivera patientens inre värld via bilden, kan kärleken till livet besegra den negativism som är psykotikerns skydd mot smärtan i livsbesvikelsen".

Det finns idag flera undersökningar som visar att såväl kultur i allmänhet och konst, målande gör att vi mår bättre. Thöres Theorell, har som professor i psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet i Stockholm, och ordförande för en nordisk samarbetsgrupp för att främja folkhälsoarbetet, själv i undersökningar visat att patienter med kroniska smärttillstånd och psykosomatiska symtom i många fall får mindre ångest och bättre hälsa med hjälp av konstpsykoterapi.

 

(Ett litet urval skrifter:Thöres Theorell är redaktörför "När orden inte räcker" om läkning av psykosomatisk sjukdom genom terapeutiskt arbete med bild, musik, dans och psykodrama. Natur och Kultur -98 ISBN 91-27-07029-8

Ett livsviktigt program. Om forskningsprogrammet Kultur i vården visavi vården som kultur, (1997), Rönnberg, L, "Målarmöten ger lugn ochtillfredsställelse". Stockholms läns museum, ISBN 91-87006-025-1

Theorell,T, Konarski,K, Burell, A-M, Engström, R,Lagercrantz, A. M, Teszáry, J., Thulin, K., de la Torre, B., (1995).Konstpsykoterapi vid långvariga sjukdomstillstånd. Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin (IPM). Sektionen för Stressforskning, Karolinska Institutet. WHO:s Psykosocial a Center. Stressforskningsrapport Nr 259, 1995)

Triaden - bilden patienten och terapeuten

Även om det bara är en terapeut och en målande patient i rummet talar vi om en triad, en treenighet mellan patient - bild – terapeut. Till skillnad från vanlig samtalsterapi eller andra kreativa terapiformer finns det något kvar efter terapisessionen, en bild som man kan återvända till. En bild där det går att beskriva sånt som är svårt att prata om. En bild som inte är jag. Jag kan tala om det som finns i bilden och lägga det utanför mig själv. Även terapeuten kan tala om bilden utan att "pressa på" innehållet på patienten.

 

 

Det verkliga rummet och vårt inre rum

Många är vi som sett hur små barn tecknar människor för första gången. Vi har nästan alla gjort det: cirklar med streck, människofigurer svävande i ett intet. Genom att reducera det vi såg till en cirkel, eller snarare genom att känna igen cirkeln i det som fanns där strukturerade vi det vi såg. Men världen var stor och vi greppade inte allt, koncentrerade oss på det viktigaste, så småningom blev de fyrkantiga formerna mera betydelsefulla. Alla djur, bilar, båtar gick att beskriva med hjälp av fyrkanter, så småningom trekanter. Sakta tog vi in mer av världen fick en linje på papperet att stå på. Fick huset fönster eller var det stängt. Var det nån hemma? Kom det ut rök? Himmel däruppe och ljus från en sol. Började det växa något? Vad var det som hände när markens och himlens linjer möttes? Horisonten! Klev du ut i rummet? Började du fundera på hur allting hängde ihop, att det kunde ses från flera håll, att det fanns nyanser i färgerna, starkt ljus och svagt ljus och till och med skuggor?

Jämförde du dig till och med med andra och såg att ni inte beskrev samma sak på samma sätt, kanske hade olika verklighetsuppfattning. -

Provade du dig medvetet fram i olika stilar eller blev det bara plötsligt nya varianter. Nya bildvärldar kanske öppnades och du började medvetet reducera och plocka bort onödigheter, tänka på vad som var snyggt eller balanserat, vad andra skulle tycka eller förstå. Du kanske återgick till svävande rena figurer i ett intet eftersom du ville fokusera på en detalj eller blev de svävande eftersom du inte visste hur rummet skulle vara. Hade du inget rum att vara i kanske? Valde du till eller valde bort i ett medvetet syfte? Eller: har du vågat släppa loss, studera färgavtrycken på papperet, låta "ögat styra" och följa med och se vad det blir?

 

Vi ser inte med ögonen, men med hjärnan. Vad vi ser färgas av tidigare erfarenheter, fysiska förutsättningar och intressen.-

I konsthistorien kan vi studera rummets betydelse och förändringar i sättet att måla. I det antika skapandet finns det antytt ett rumsperspektiv och till och med slagskuggor. Med medeltiden i Europa och under det bysantinska väldet plattas perspektivet till och blir yta. Rumsdjupet försvinner och kompositionerna blir vertikala. Det är förbindelsen mot himlen som är den viktiga. Det blir ett andligt måleri. I och med renässansen väcks intresset åter för perspektivet och en mer realistiskt undersökande syn på vår värld. Ljuset blir jämnare fördelat och bildytorna blir mera horisontellt organiserade. När vi sen under 1800-talet med kamerans hjälp kan avbilda naturen blir den realistiska dokumentationen mindre viktig medan känslan blir mera intressant. Med hjälp av abstraktioner i grundformer och färger leker konstnärerna åter under modernismen med ytan.

I bildterapin kan vi arbeta med varianterna. Se om det plötsligt blir en ny stil i sättet att måla. Undersöka om det hänger ihop med någon annan förändring, se mönster i förändringar. Vi kan jobba med balansen i bilden och se hur den är kopplad till balansen i psyket. Det är den som målar som sitter inne med svaret, men behöver kanske hjälp och stöd för att hitta det.

En del terapeuter arbetar med teman för att komma tillrätta med något specifikt problem. Andra arbetar med spontana bilder, där den ena bilden följer på den andra utan någon yttre styrning. Metoderna är varierande, men till skillnad från målarkurser är syftet inte teknikundervisning. För det mesta är det inte slutprodukten som är det viktiga utan själva processen, i vilken följd bilderna kommer och också hur patienten befattar sig med själva målandet.

Tolkning

Många tror att en bildterapeut som tittar på en bild genast kan uttala sig om hur den person som gjort bilden är. Visst kan det vara så att vi lite till mans antar att om en person gör en liten figur i ett hörn på ett stort papper skulle det kunna tyda på att det är en försiktig person som gör så. Det är dock först när vi hört bildskaparens förklaring och tankar runt det hela som vi kan göra en mera realistisk gissning.

 

 

 

Symboler, färger, placering och riktningar

När vi tittar på konsthistoriska bilder är det ibland nödvändigt för oss nutidsmänniskor att använda symbollexikon för att kunna tyda bilderna så som konstnären en gång för länge sen tänkt sig. Det finns sådana kulturellt gemensamma symboler och andra symboler som verkar vara universella. I jungiansk litteratur kan man hitta genomgångar av olika mera universella symboler och också vad olika placeringar i bilden kan tyda på. Bildens format, färger och riktningar som återkommer kan också vara material för studier.(CG Jung. Människan och hennes symboler. Forum. ISBN 91-37-10242-7, I Riedel. Bildspråket. CJP ISBN 91-7075-051-3, L Gotfredsen. Billedets formsprog. GAD ISBN 87-13-03641-6) Med risk för att bli för kategorisk gör jag i detta sammanhang inget försök att ge ledtrådar till tolkningar av detta. Sådant kräver ett noggrant studium inte minst av det sammanhang i vilket bilderna görs. Risken för vantolkningar är mycket stor. Exempelvis skulle mycket svart, som är mörker, kunna tyda på depressivitet, men det är också en färg som gör det man gjort tydligare, ökar kontrasten, framhäver andra färger och i olika perioder är "modern". Sammanhanget är avgörande.

Bildterapi i grupp - och individuellt

Att arbeta med bildterapi både i grupp och individuellt är ett utmärkt sätt att förstå lite mer om både hur man själv och om hur andra människor ser på och respekterar sin omvärld. I grupp arbetar man med bilden individuellt, men kan ändå få tillgång till gruppens samlade erfarenhet och kompetens vid de grundliga genomgångarna - det kan bidra till att öka den empatiska förmågan. Bildterapi kan användas både kommunikativt och terapeutiskt. På den "kommunikativa nivån" kommuniceras huvudsakligen de bildmässiga aspekterna, inte de djupare personliga.

Användningsområden

Bildterapi kan användas inom hela det psykosociala fältet - individual- och gruppsykoterapi, kriminalvård, socialvård, smärt- och traumabehandling, psykosomatik, omsorgen, flyktingvård. Inom skolan och förskolan kan vi ha nytta av de bildterapeutiska kunskaperna även om där i Sverige inte bedrivs terapi. På Island finns kreativa terapier däremot allmänt inom skolan.

Freud, Jung, psykodynamisk inriktning, KBT –kognitiv beteendevetenskaplig-, visualisering, hypnos eller symboldrama?

Precis som med övrig terapi finns det bland bildterapeuter olika inriktningar. Många arbetar psykodynamiskt med en objektrelationsinriktad metod, men det finns även de som har vidareutbildat sig i KBT, hypnos, symboldrama , drömtydning med mera. Flera bedriver jungiansk analytisk bildterapi. För att få kontakt med diplomerade bildterapeuter kan man vända sig till Svenska Riksförbundet för Bildterapeuter.

 Själv bedriver jag bildterapi med en existentiell, filosofisk inriktning.

" När vår inre värld blir lika påtaglig som den yttre, faller de murar som skiljer dem åt isär, och vi är redan förvandlade." Ragnar Sandberg

Bildterapins utveckling

Bildens symboliska och terapeutiska värde har länge varit känt. Efter andra världskriget utvecklades bildterapin i samband med rehabilitering av krigsskadade i USA, England och Holland. I Sverige har metoden funnits sedan slutet av 60-talet. Verksamheten startades på mentalsjukhus och psykiatriska kliniker av personer med olika bakgrund; konstnärer, bildlärare och bildterapeuter med utbildning i England. Insikten om den terapeutiska effekten ledde så småningom till en mer organiserad verksamhet.

Jan Thomaeus och Carlo Derkert har haft stor betydelse för många av dem som sen vidareutvecklat bildterapin i Sverige. Flera av dem som var med och bildade Svenska föreningen för bildterapi för drygt tjugofem år sedan, Anne-Marie Lagercrantz, Margot Ekelund, Birgitta Löwendahl, Ulla Blomh, Margareta Raud och Hans Fredlund har också bidragit till en utbildning i Sverige, först i föreningens regi, senare en kombinerad med grundutbildning i psykoterapi i Folkuniversitetets regi i Uppsala (numera i Studiefrämjandets regi i Stockholm) och en enbart teoretisk med inriktning på barn vid Stockholms universitet. Idag finns också kortare och längre kurser med inriktning på bildterapi på flera håll i Sverige, bl.a i Umeå och Brevens Bruk. I Järna finns även en antroposofisk utbildning.

Legitimation

Legitimation

I Sverige finns i dag ingen särskild legitimation för bildterapeuter. Än så länge hör bildterapin hemma inom psykoterapins regelverk och bildterapeuter får samma legitimation som andra psykoterapeuter. Däremot har man  som bildterapeut tidigare kunnat ansöka om diplomering av Svenska föreningen för bildterapi. Kraven för diplomering har varit en konstnärlig verksamhet/utbildning, en genomgången bildterapeututbildning och grundutbildning i psykoterapi ( motsvarande den gamla steg-ett-kompetensen ).

Svenska Riksförbundet för Bildterapeuter utarbetar kriterier för en auktorisation. Se vidare på förbundets egen sida om detta.

Behöver du bearbeta inre stress, konflikter, svåra händelser och aktivt pröva nya möjligheter att hantera livet? Ta vara på din lust att måla och använd bilden som "läkemedel" ! Om du vill ha stöd erbjuder jag olika lösningar:

Fritt måleri i grupp. Kan vara grupper på arbetsplatser eller institutioner, behandlingshem, äldreboende- t ex som friskvård, ett måleri med en terapeutisk effekt. Anpassas efter behov. (Undersök intresset på din arbetsplats eller möjlighet till rehabiliteringsstöd.)

Bildterapi (individuellt)

 

 

Ann-Katrin Blomberg Lennartsson

Diplomerad bildterapeut 

Arbetar utifrån ett existentiellt synsätt. (se länkar)

Bildlärare, konstnär och konstpedagog. Varit bosatt och arbetat i Kina på 70talet och har vissa kunskaper i mandarin. (cv)

 

 

Telefon 0733 842574

 

hem 

 

000

 

hem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

aktuellt

artiklar

om bildterapi

länkar

om perception

existentiell